Zigenarröj

Utanför vårt lilla köpcentrum (Lidl, färgaffär, nyckelservice, fiskdisk samt kombinerad pizzeria och kondis) stod en dragspelare och spelade en balkaninspirerad "When the saints go marching in". Det kändes som att handla fisk i en Kusturica-film.

Glassigt må ni tro!


Bodybeat

Ibland vaknar jag av att jag gråter. I natt vaknade jag av att jag skrattade. Det jag skrattade åt var att jag i drömmen läst på en förpackning av okänt innehåll "för korrekt användning, lyft mutta och pung". Jag visade detta för Mattias och vi bröt ihop i ett hysteriskt skrattanfall. Då vaknade jag av mina gutturala skrattsalvor i natten.
Just Mattias ska jag träffa i afton. Vi ska tydligen gå på seriös syntklubb. Var kan jag få tag på svarta plastextensions, en knippe spännband och extra bred eltejp med kort varsel?

Fiesta?!

Jag är lite festsugen. Inte nödvändigtvis hemmafest. Det kommer jag ändå få den 15/11 då det är Mosfest (alla är bjudna). Jag kan tänka mig att dricka öl ute eller sitta hemma hos någon och dricka vad fan som helst. Är det nån som är på? Gärna i västra götalandsregionen så det inte blir så långt att åka.

Jävligt äckligt faktiskt

Vissa barn, och även vissa vuxna, talar med mycket saliv i munnen. Som liksom bubblar ut lite runt giporna. Inte så att det rinner, men talet blir typ  lite fuktigt.
Why?

snutnojja

Såhär ska man inte skämta med en tvååring:
Moder (som blivit "inlåst" i en annan del av lekplatsen): Ojojoj! Hur ska jag klara mig ur den här knipan? Var ska jag sova? Vad ska jag ta mig till...ojoj! Men ja just det ja! Jag har ju min telefon, jag kan ju  ringa polisen så de kommer och hämtar Thea!
Thea: Neeej! Inte jinga påliisen! *lessen på riktigt*

Senare:
Modern tar upp telefonen för att ringa en kompis.
Barnet: Nejnejnej!
Moder: Huh?
Barnet (ledsen och lite rädd): Inte pålisen?!

Biff

Jag hittade ett recept på rödbetsbiffar. Jag gillar ju rödbetor så det blev gott. Jag tänker dela med mig, för finare biffar har nog aldrig skådats.

Riv 5 rödbetor, en gul lök och fem kokta potatisar. Blanda i ½ dl grahamsmjöl och ½ dl vetemjöl. Salta, peppra. Blanda. Forma biffar. Lägg i frysen 30 minuter. Ta fram det antal du vill ha till middagen och läma resten i frysen.
Stek först på hög värme en stund, sedan på låg värme ganska länge.
(jag har gjort en Eisa och fotat the food, moahaha)

Snygg färg


Såhär superglad är jag när jag steker rödbetsbiffar.


Modeblogg

Nu ska vi på barnkalas. Ingen rast och ingen ro. Tror ni jag hinner med en snabb sil?


Kofta från HM
Gardiner från IKEA


Festen kan börja

Mens the wee little one slaggar sin förmiddagslur kan jag passa på att blogga lite bilder från det som i folkmun kallas Way Out West. Festivalen som gick av stapeln för många månader sedan under eran aka sommartid. Känns avlägset.


Krigge Kjellvander. Det var finstämt och den första konserten vi såg. Han hade lämnat glasögonen hemma, vilket var en rasande tur. Det var ju så soligt. Jag blev överraskad över likheten med den hädangågna Heath Ledger.


Systrarna H:sson. En sådan där krazy bild tagen på armlängds avstånd. Gissa vem av oss som håller kameran. Man ser syskonskapet främst på de identiska landningsbanorna till ofärgade benor (håret, alltså).


Här sitter jag och väntar på döden.


I profil kan jag vara ruggigt lik prinsessan Viktoria. Här har jag nog fått ett slags anfall.


Vi undviker ögonkontakt in i det längsta. Jag funderade på om han var homosexuell pga det rosa armbandet. Sen såg jag att jag hade ett likadant och jag är ju inte homosexuell. Skönt.


Han är närvarande. Jag flyr i tanken. Visst ser det realistiskt ut?


Man kan tro att det är rotfruktschipset som äcklar mig. Det är det inte och det vet han om.


Han är tjusig som få. Jag har inte ens frågat om jag får visa upp honom. Han har ändå ingenting att säga till om.


Kortet är taget på lite håll. Thor stod långt fram dock. Han ville, citat  "vara så nära att jag kan känna hettan från hans kön". Det är fler än jag som vill ligga med mr Cave.


Folk sprang benen av sig för att komma längst fram på Räkans spelning.


Räkan. Vi var kvar i öltältet.


Det var allt. Jag tog tydligen inga bilder på Neil Young.

Mitt barn samt mitt barn och Mattias



Bajs

Igår skulle jag och min dotter fika med min syster. Vi åkte spårvagn. När vi skulle gå av var det en snubbe i 30-års åldern som ville vara lite snäll och hjälpsam. Han lyfte av T från spårvagnen och ställde ner henne på marken. Detta är ingen konstig grej, egentligen. Andra barn hade väl antingen accepterat det och gått vidare, eller börjat gasta och skrika. Vad T gjorde var att stå där han ställt henne och se ut som ett apatiskt flyktingbarn. Blick stilla med en blick någonstans bortom världen vi känner och med en lätt olycklig krökning på läppen. Efter typ fem minuter frågade killen  -Vad är det för fel på henne? Bra fråga, tänkte jag.
När jag väl hade lirkat henne ur detta letargiska tillstånd frågade hon lite försynt -Vem bar mig? Vad ville gybben?
Jag gillar verkligen att hon inte är så lättköpt, men jag gillar inte att folk tror att hon är utvecklingsstörd (det är inget fel med att vara utvecklingsstörd). The ladies i vårat hus tror typ att hon inte kan prata. Eller skratta. Eller någonting egentligen.
När vi satt och fikade satt det två barn och två män jämte oss. Jag kände att det luktade lite bajs, men var ändå trygg i förvissningen att det inte var vare sig jag, T eller min syster som luktade. Flickan som satt jämte T var runt 2 år.
Efter typ en halvtimma såg jag att det hade sipprat ut bajs ovanför ungens byxlinning. Lite diskret gjorde jag den jag uppfattat som fadern uppmärksam på detta. -Ursäkta, eh..hon har lite..hon är lite kladdig...härbak...
-Ojojoj! Har hon bajsat?!
-Eh, ja typ...
Ungen tar upp en bajskladdig hand.
Sen försvann de in på toa i en halvtimma. Jag gillar när sånt händer andra. Det får mig att känna mig mindre misslyckad.
 
Mitt icke bajsiga barn (hon går på toaletten)

För er som har en störning: Det går att klicka på bilden.


Rubriks

Ok, det här är totalt meningslöst. Men jag garvade lite ändå. När jag ska skriva en rubrik kommer det upp alla olika rubriker jag skrivit tidigare på den bokstaven. Härmed skall jag publicera alla (eller mindre väl valda, det är verkligen skitmånga) rubriker. Jag kanske kan använda de olika rubrikfraserna till visdomsord på hemmagjorda vykort med vajande vass eller en gammal grekisk kvinna.

Dagens sökmoln
Den lilla kulturministern
Det blev ju rätt bra
Det går neråt...
Det blir nog inga syskon
Djur som borde fängslas
Duktiga mamman. Sjukt bohemisk och biodynamisk.
En helt vanlig dag på jobbet, typ.
En lång en kort
Feeder
Feministen kvisten
Fånga tönten (och lås in den)
Gravid och formligen strålar!
Gaaah soon i will die!
Gul och lite blå :-(
Ingen humor är bra humor
Ja, varför?
Jag har aldrig varit såhär besviken
Kalven är död, länge leve kalven
lukta tant
Min unge sitter i soffan helt själv och gastar
Män är värdelösa
Mästerkatten
Not the familylife way to do it
Oj vad nöjd jag är!
Princess of the world of fairys and queens and happy little unicorns prancing around
Rysliga saker
Sjukaste barnet. Before OP
Skansen kronan here I come!
Skillnaden är typ 6 års utbildning
Spårvagnar i dont love you anymore
Sursnippa de lux
Svärmor rockar fett
Tinky Winky likes it up his...
Tur är väl det.
Tyst liten rackare
Ulf Lövgren. din sjuka faan!
Vem är Johan? Och vem fan är Ulrika Lång?
Wow, tänk om jag får k****a!
Årets lyckligaste helg följt av årets rövigaste måndag

Så. Jävligt onödigt, men jag har ingenting INGENTING bättre för mig.

I *heart*Dagboken

När jag var yngre försökte jag skriva dagbok. det gick sådär, jag orkade aldrig med det några längre perioder. Jag tyckte det var trist för ingen läste ju den förutom jag. Alla mina fyndiga formuleringar och mysroliga vardagsbetraktelser var bortkastade. Tur att det finns bloggar. Annars hade jag fortfarande gått omkring och tänkt massa saker men aldrig skrivit ner dem. Jag skulle ju kunna ha högläsning för min partner ur min dagbok, men det är inte samma sak när man prackar på någon det man skriver. Det är bättre att det publiceras på the internet och vem som helst kan ta del.
Jag skrev alltid kära dagbok och avslutade med nån käck fras direkt stulen ur Bert-böckerna, som jag älskade.

Suris

På förstasidan igår i en av kvällstidningarna avslöjade orsaken till Suri Cruises ensamma liv. "Hon har inga vänner". Suri och mitt barn är typ lika gamla. Suris päron är skitberömda och scientologer. Det kanske är därför hon inte har några vänner. Mitt barns föräldrar är  misantropiska och lata. Det kanske är därför hon inte har några vänner.
Eller så är det för att de är 2 år och snor andra ungars leksaker och vägrar låna ut sina egna, inte kan föra sig i "finare" miljöer (utan typ lägger sig på golvet på resturanger), skriker när de inte får som de vill, skriker när de får som de vill,  samt kissar i sängen på natten.
Fast jag känner ju inte Suri.


Blomster

Jag var i Sisjön och skulle köpa växter. Jag har dödat alla våra växter. Vi hade prunkande och gröna fönster men jag slutade vattna. Kände att ansvaret för blomster samt barn var för stort så jag fick göra mig av med det ena. Det blev grönskan då det är mer socialt accepterat. Svårare att skämta bort eliminerandet av ett barn liksom.
Iallafall, Sisjön. Vilket ställe.  Det var skitstort. Kändes som att strosa omkring i Vinterpalatset fast med jättestora affärer och outlets i stället för stora ryska vakter vid namn Pjotr. Det kan jag säga, att 421 got nothing on sisjön. Där fanns affärer såsom (uppräknande röst som i Du är vad du äter ((Fredrik Birging?)): Rusta. Cervera. Sagolikt. Jula. Blomsterlandet. Stadium XXL. OnOff. Inreda. Och mycket. mycket. mer.
Så om du ska svenneinreda ditt hem, köpa söta rosa askar till princessrummet och fräcka piratkrokar till gossebarnet eller pilatesbollar och ett spandexlinne inför vinterns hemmaträning  vet du nu var du ska åka.


Dum som ett spån

Gaaah! Jag stavade alltså fel på bloggadressen! Det var tamejfan något av det dummaste. Det blir SÅ mycket dummare när man tar med i beaktande att jag för typ 1½ år sedan skulle starta en blogg och stavade även den adressen fel. Terryleele. Då sket jag i den och ordnade snabbt en ny. Men nu kan jag inte starta fler för då kommer internet ta slut.

Börjar tröttna så smått...

Jag tar livet av mig snart. Det enda jag ville var ju att ha en blogg som inte fanns till endast på familjeliv.se. Vad fick jag för det? Surt vin och ett fullständigt överfall.

RSS 2.0