Terryleene

Jag blev helt ofrivilligt spådd på spårvagnen i går. Det var en äkta gypsy king som gav mig den äran. Han var enligt egen utsago barn (eller var det barnbarn?) till Katarina Taikon. Han hade dessutom lärt sig kantonesiska (är det den korrekta benämningen? Eller kanton? eller kantonska?) på kåken. Så han kunde roa sig med att tjyvlyssna på stackars kantonesier kineser som trodde de var safe. "Man får höra jävligt mycket skit. Ibland önskar jag att jag inte kunde språket". Jag ba: "Men sluta tjuvyssna på dem då!".
Han talade om för mig att jag har en mörk man i mitt liv. Vem? *tänk, tänk!*
Jag är både lånsint och undanglidande. Men den mörke mannen älskar mig ändå. Well, he better för vi har ett kid ihop höll jag på att säga. Men jag höll tand för tunga eftersom han kanske skulle kunna lägga en förbannelse på mig (det var inte jag som började med klyshiga zigenarfasoner. Det var han).
Efter några hållplatser gav han upp och började snacka lite finska med en kvinna som precis hade gått på vagnen. Hon var finsktalande, men det behövde man inte vara synsk zigenarkonung för att fatta.
När han gick av gav han mig ett skälmskt ögonkast och gjorde en "jag ringer dig"-gest. Jag nickade och log mot honom och höll på att garva ihjäl mig tyst för mig själv.
Hade kunnat betala för att få veta vad folk trodde.