Inte ens en vettig rubbe kan jag krysta fram

Vad var det för vettvillig idé att börja blogga? Jag har ingenting att skriva om. Att försöka få till något humoristiskt om ingenting klarar nog bara Larry David.
Pinsamt nog tutade jag ut på facebook att jag minsann börjat igen och måste således fortsätta trots bristen på...allt.
Jag var och tränade nyss. Jag kan ju börja använda bloggen som träningsdagbok.
Skoja! Fatta boring att läsa om någon annans träning. Dessutom skulle det bli ett inlägg var tredje vecka och det skulle stå typ "var på indoor walking. Svettades." och det är ju inte kul alls.


Terry bloggar- igen

Senast jag skrev var den 28 november förra året. Funderar lite på om någon (förutom undertecknad) går in och kollar min blogg. Om någon liten trasig läsare hoppas att idag, just idag, har nog Terry börjat blogga igen! och sen blir utom sig av sorg och ledsenhet när de ser det där (i sanningens namn rätt usla) senaste inlägget.
Jag vill ju gärna tro det. Att jag betyder så mycket för folk.
Btw har jag passat på att föda barn sen sist.
Alltså är jag föräldraledig och har massor med tid att blogga. Bra för alla.

Gotham City

Det måste ju varit hemskt för Babyfacemannen när han fick läsa vad media valt att kalla honom. Tänk ändå att vara en rätt så kall våldtäktsgrabb, man känner sig som en av de stora (typ Hagamannen och Anders Eklund) och så får man epitetet Babyfacemannen. Inte heller kan det ha varit lätt för Örebroskvättaren eller Tranemotransvestiten. Tidningarna och Efterlyst måste ha en fördande effekt på bovars egon. Fast värst måste det ändå vara för gänget som attackerar folk med balsam för att sedan sno deras väskor. De kallas för Balsam Boys. Som att det hela inte är löjligt nog, kommer de för all framtid blandas ihop med De Första Balsam Boys.Det måste ju vara spiken i självförtroendekistan. Att bli förknippade med dem.
Apropå förknippa någon med någon och Hagamannen. Den dära bonden med det röda håret, man kan ju tro att han är ett resultat av en kärlekshistoria mellan Alexander Bard och nämnda Hagaman.  

Här är en bild på mig från sommaren 2007. Jag kan inte riktigt förlika mig med den. Den (kvinnan på bilden) ser inte ut som jag.


Is there anybody out there?

Jag har ju läst Sonjas blogg i flera år. Nu när hon vann årets mamablogg (på riktigt) tänkte jag såklart åka snålis på henne. Alla som läser hennes blogg klickar ju in sig på min tänkte jag nöjt. Hon länkar ju till mig. Jag är äntligen ett namn i bloggvärlden (typ årets jag läste en annan blogg flera år innan den vann ett pris-blogg). My mission is complete och framförallt så kommer kommentarerna hagla. HAGLA!
Kolla nyfiket in statistiken. Berädd på att den blå linjen- den som visar unika besökare- skall ha gått genom taket.

Jupps. En all time low. 10 unika besökare. Tack för den Sonja.
Men hon ska iallafall komma på mosfesten. Till skillnad från vissa andra.


Sval som en sommarbris, naturligt vacker.

Fattar att folk får värsta mindevärdes när jag lägger ut härliga och spexiga bilder på mig själv.
Jag vill inte förlora vänner och läsare due to my own perfection, därför ger jag er ett dagsfärskt mobilfoto:
oretuscherad
Needless to say är att jag är hemma från jobbet idag. Mest på grund av min extrahaka i form av en 
finne. Kan berätta att fotot inte gör den rättvisa. Läpparna är härligt förkyldspruckna med beläggning av slem och hud. Ögonen rinner och min lilla nos är skär av snytande. Fast jag snyter mig med mjukaste hushålls känns det som ryskt lågpristoapapper. *sad*.
Har planerat en session true blood, men för att förstärka känslan av misär fastnar jag framför ett mindnumming skitspel i stil med tre i rad som finns på datorn. Help.

På tal om Ryssland. Läste om några kannibaler som kokat en människa och sålt denne som kebabkött. Detta hände strax utanför uralbergen. Varför känns sånt så, I don't know, ryskt? Blev liksom inte förvånad när jag läste var det hände. Såklart finns det aktiva kannibaler där. Det är i Ryssland och Ukraina sådana saker händer. Typ pojke levde med sin ofärdiga tvilling på ryggen. Den hade långt svart hår och långa naglar. Siamesiska tvillingar som livnär sig på rovor och vodka. Folk äter upp varandra för skojs skull/som hämnd/för att det inte finns mat.
Slår vad om att Hans och Greta utspelar sig på ryska lantbygden.

Terapist

Anna-Klara skriver om allt hon fick höra när hon jobbade som frisör. Jag själv går sällan tillbaka till en frisör. Det blr så jobbigt. De berättar alltid för mycket (enligt mig) om sitt privatliv efter att jag berättat vad jag jobbar med. De senaste tre åren har jag varit hos fyra olika frisörer och har varit biktmoder gällande alkoholiserade exmän ("jag bryr mig ju fortfarande"), amfetaminberoende pojkvän (jag är så stolt, nu har han inte tagit något på en månad"), en väninna som dricker för mycket ("hur säger man en sån sak?") samt oro inför den egna konsumtionen ("VA?! Kan man vara alkoholist fast man dricker för att ha kul!?"). Orka gå tillbaka och fortsätta terapisessionen. Har tänkt tanken att jag ska säga typ jag pluggar till systemvetare (vet ej vad det är) när de frågar vad jag jobbar med. Det borde shutta up dem.

Syk

Allvarligt talat. Vad ska man göra när man är sjukt förkyld och är ensam hemma med ett förhållandevis friskt barn? Hon ba: lek fantomen med mig! Lek gömme med mig! Lek affär med mig! Jag ba: kan vi inte bara ligga helt stilla en stund. Inte en treårings favoritsyssla kan jag meddela. Ok att hon kan kolla på barnprogram, men inte hela dagen(väl?). Nu ligger jag i sängen och bloggar med mobilen. Mår lite illa av allt snor jag svalt. Funderar på att engagera Thea i att baka en kladdkaka. Synd bara att jag redan är "lite" för fet, så en kladdkaka är typ det sista jag behöver. Man vill ju gärna vara smal och smäcker till mosfesten på lördag.

Kvällens hatlista

Lite saker jag hatar bara.
♥Folk under 50 som säger karlar istället för män
♥Folk som säger saker som "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem".
♥Roliga saker i stil med "om kvinnor styrde världen". Fick på riktigt ett sådant mail på jobbet. Det var bilder på typ jättebreda parkeringsfickor, datormus med inbyggd puderdosa etc. *kräks en smula*
♥Folk som skriver d e istället för det är. Eller ännu värre d é. Som att lilla accenten skall ursäkta deras totala brist på respekt för skriftspråk.

Oh well. Detta är ju bara ett axplock. Jag ska gå till kojs nu.
Jag måste ju ha lite tuffa bilder för att hålla kvar mina trogna läsare samt locka till mig nya som släntrar in här. Tyvärr har vi en ny dator så jag har inte så mycket bilder. Jag har därför grävt djupt i "bilder jag redan publicerat på internet, tex gamla bloggar och familjeliv.se"-tunnan.
Håll till godo, gamla och nya läsare:


Jag gör en crazy Pernilla Wahlgrenmin.

 


Rubu ruby ruby ruby woho

Oh, jajust! Jag glömde nästan det viktigaste. Jag har för första gången* köpt ett läppstift. Big news i Terrys värld serni. Ett jävligt rött och matt av märket MAC. Färgen heter Ruby Woo (sjukt fyndig rubrik I must say).
Det bästa/sämsta med svinrött (jättejätterött, inte rött som svin då de är till större delen rosa) är att minsta kladd så ser man ut som en riktig crazy lady. Det är liksom sinnebilden av en kvinna som inte riktigt har sin psykiska hälsa i behåll. Kladdigt läppstift, ingen väska utan bär sina saker i plastpåsar, färgat hår på utväxt samt trasiga strumpbyxor. Alltså en kvinna som inte riktigt bryr sig om sitt utseende.
Och här är jag i trappuppgången till mitt jobb (för att ytterligare illustrera förfallet liksom, vi har ju vår beskärda del av dessa fallna kvinnor).


*en gång köpte jag ett läppstift för 10kr på ulaared. Det räknas inte.

Mammablogg. Eller egentligen är det ju barnblogg.

Vi var på utvecklingssamtal på förskolan. Jag är ju inte den som vill tuta i eget horn, men shit vilken liten pärla vår unge är. Hon har, och detta är inte mina ord, en hög status i gruppen.
Helt grym.
Jag tänkte att jag skulle skriva jättemycket om mitt fantastiska barn och hennes bedrifter. Men nu när jag sitter här så inser jag att det är ju faktiskt inte sådär jätteintressant. Och om det inte är så jätteintressant för mig kan jag bara föreställa mig hur ointressant det är för min lilla läsarskara. Ni är så tappra. Håller er kvar fast jag ger er så lite. Uppdaterar typ var sjätte månad och är, om sanningen ska fram, mest en skugga av mina forna bloggar. Jag lipar nästan när jag tänker på er.
Som plåster på era sår ger jag er:

En kornig bild på undertecknad från en toalett i Berlin.
Jag sitter och kissar samtidigt som jag tar kort på mig själv. En sällan
skådad kombination av erotik och självcentrering.


Die mauer


Jag var i Berlin och firade Murens fall.

F***.

Dregen finns på spårvagnarna. Han gör reklam för outletten (heter det så) Freeport i kungsbacka. Han gör det med orden "Ascoola märken till rebellpris. F*n det är ju sjukt bra". Så ser han sådär läckert rockig ut som bara han kan. Med ring i läppen, svart stjärna och huvudet lutat lite bakåt.
På riktigt. Vem tycker att Dregen är värsta rebellen? Vem ser honom och ba: Där har vi en REBELL!
Han ser ut exakt som han gjorde 1998. Tom samma stjärnhalsband (I know för jag hade ett likadant och jag tyckte att han var snygg. Men jag var 17 och detta var 10 år sedan. Och jag har vett att skämmas). Nu gör han alltså reklam för freeport och om man scrollar ner lite så kan man följa med honom bakom kameran (fu**ing backstage, som han kanske själv hade sagt) samt ta del av Dregens tankar (kanske om hans rebelliska vardag).
Spelar han ens i något band längre?
Om ni har tur hittar jag (och publicerar) en bild på mig med ring i läppen, svart hår och ett likadant halsband som Dregen. Sjukt rebellig.

surt, sa röven

Kanske är det så att folk inte läser min blogg för att den inte är så fancydancydesignad?! Det verkar ibland som att folk blandar ihop bra bloggar med snygga bloggar. Folk orkar inte mer än att titta på designen och skumma igenom texten. Sen ba Gud vilken bra blogg! och så blir den populär. Om jag fixade lite höstlöv och "provocerande" bilder på mig själv, skulle folk läsa det jag skriver då?
För helt ärligt, jag är ju bra mycket bättre än de flesta.


Och ni ba: Men asså, du skriver ju aldrig!
 Kom då ihåg att jag hart bloggat i typ 3 år. Jag har inte alltid varit så kass på att uppdatera. Men har jag någonsin legat på en topplista?
Nä.
Fifan.

Feber

Det här med att ta tempen. Varför tar vuxna i övrigt friska människor tempen på sig själva? Att man tar det på barn kan jag förstå. Och om man ligger på sjukhus eller av någon anledning hemskt gärna vill göra en feberkurva. Men annars. Är det för att man vill kunna säga att Ooh jag var SÅ sjuk. Hade 39.2 i temp? Man vet väl om man är sjuk eller frisK?!
Ååh.

Fåfäng

Läste om den här mojängen. Verkar ju hur bra som helst. Funkar den så är den ju typ svaret på mina böner (typ svaret. Inte Svaret).
Jag trodde länge att man sa fåfängd.

Lustigt

Älskar när det sitter lappar i vårt trapphus. Det är alltid en liten person som kommenterar. En gång var det en lapp med en inbjudan till typ cafékväll eller liknande. Det stod Välkommna den 2:dra february. Lilla kommentarspersonen lät inte detta gå obemärkt förbi.
Efter att den anonyme fixaren varit framme fanns ett argt FY!, en pil mot det extra m:et som dessutom var överkryssat. 2:dra february togs det lite lättare på med endast ett slappt → Haha.
En granne skulle renovera och satte upp en ursäkta om jag stör-lapp. Den fick små trevliga tillrop som Åh! Vilken färg blir det? och hoppas det blir snyggt! Sedan spårade det ur med puss och kram och gulligull.
I tvättstugan finns en lapp som uppmanar pensionärer och hemmafruar att tänka på de som jobbar, och tvätta under dagtid. Där har den lilla gynnaren gjort följande: hemmafruarmän.
Extra kul är det när man tänker på att det typ bara bor folk över 60 i vårt hus.
(det är alltså inte jag som gör detta)


Datordöd

Jag vet att jag gick ut med pukor och trumpeter med att jag börjat blogga igen. Och så till alles eder besvikelse blev det liksom inget.
Grejen är att vår dator håller på att dö. Den har, citat datorns överjag,  "farligt lite diskutrymme". Sad smiley.
Nu drar den iallafall sina sista pustar och jag passar på att blogga. När jag kanske mest borde sitta vid dess sida med varma grötomslag och hett honungsvatten.
Är det verkligen gröt i grötomslag? Vilken sorts gröt?
Jag ska gå och piffa mig nu. Ska på JUBILEUM på mitt jobb. "Vi" fyller fämti. Kan man ha röda naglar och rött läppstift även om det är i olika nyanser? Skrämmer jag överläkarn om jag går helt klädd i svart?
Åh om man ändå hade stilkänslan i blodet.

...

Gud vad skönt det känns.

För vilken gång i ordningen?

Ok.
Jag är tillbaka på bloggfältet.
Det är bara att gilla läget (för min del alltså. Läget är att jag inte står ut med att folk inte får tillgång till mina innersta tjenslor).

Dagens

Dagens visa borde byta namn till Dagens utvecklingsstörda barn. Seriöst, fler defekta barn samlade får man leta efter. det är luftrörsproblem (Irma, "hjag ghör mhycke vatthen i bähähäcken), helt utflippad motorik och ett riktigt obehagligt val av låtar. Hertigen av York. Har någon hört talas om den? Alcazar? det är liksom inte schlagerfestival. 
Jag säger inte att det är fel, bara att de borde byta namn.

Tidigare inlägg
RSS 2.0