Bilder ist

Jag lider av skrivkramp. Så jag bjuckar på bilder som säkert är skittråkiga för er, men som är roliga för mig.

Mamma köpte en nyckelpigedräkt till Little T. Hon hatar den. Jag tvingar på henne den ibland och garvar åt henne.
Hon står på en sopstation och inte i vårat vardagsrum, jag är en ordningsam kvenna.


Wining and dining på mosfest. Ögonen är helt cp (dvs det är absolut inget fel på dem, de är bara annorlunda!)


En av mina favvofotominer. Jag gick omkring som i en dimma och kände mig skitsnygg. Sen kom jag på att jag glömt ta på mig glasögonen. It kills to be a foureye.


Alla mos


Hon är skitglad egentligen. Hon bara bluffar.


Hon blev lite putt när jag tvingade henne att städa badrummet. Hon ba: What? Menar du allvar?


Försökte göra sig söt för att slippa, men jag gick inte på det.

Då blev hon arg på riktigt


Sen gick hon till attack!

Bunz

Hur man får en liten människa att hata dig bakning: Baka  med henne.
Det är ett enda gytter av pedagogisk lek ("Den här degbiten får du kavla *glatt och vuxet*. Nej inte så. Nej, inte där, nej. Ge den till mig *sur och opedagogisk*"), förmanande (*Inte äta mer deg nu! Kommer du ihåg i vems mormor när kusinen kräks? Ja, det är vad som händer om man äter deg. Och du vill väl inte kräkas?!") och bullerbyidyll (ca fem minuter av totalt två timmars bakning).

Hur du får en liten människa att älska dig igen: Ge henne bullar till lunch.


Hur många jag själv har ätit tänker jag inte ens skriva, men det är fler än man skulle kunna tänka sig att en person kan få i sig. Om du är en sån som "aldrig skulle orka en hel pizza"  kan du nog inte ens beginna to imagine.
Dock var det mycket mycket små bullar.


Röveköb

Skitsvårt att handla över the internet. Massor av sidor på andra språk. Vad fan är børnetøj?

dags att stoppa in den

Igår, vid middagen, kom det.
-Jag vill ha en lillebror!
Jaha, curlingföräldrar som vi är är det väl bara att sätta igång. Typiskt bara att ungjäveln  den lilla raringen vill ha en bror, när jag är i det närmaste fobiskt rädd att inneha ett pojkbarn (ja, jag veeet att kön är en social konstruktion. The problem är att inte alla andra vet det).

Mörka män

Jag blev helt ofrivilligt spådd på spårvagnen i går. Det var en äkta gypsy king som gav mig den äran. Han var enligt egen utsago barn (eller var det barnbarn?) till Katarina Taikon. Han hade dessutom lärt sig kantonesiska (är det den korrekta benämningen? Eller kanton? eller kantonska?) på kåken. Så han kunde roa sig med att tjyvlyssna på stackars kantonesier kineser som trodde de var safe. "Man får höra jävligt mycket skit. Ibland önskar jag att jag inte kunde språket". Jag ba: "Men sluta tjuvyssna på dem då!".
Han talade om för mig att jag har en mörk man i mitt liv. Vem? *tänk, tänk!*
Jag är både lånsint och undanglidande. Men den mörke mannen älskar mig ändå. Well, he better för vi har ett kid ihop höll jag på att säga. Men jag höll tand för tunga eftersom han kanske skulle kunna lägga en förbannelse på mig (det var inte jag som började med klyshiga zigenarfasoner. Det var han).
Efter några hållplatser gav han upp och började snacka lite finska med en kvinna som precis hade gått på vagnen. Hon var finsktalande, men det behövde man inte vara synsk zigenarkonung för att fatta.
När han gick av gav han mig ett skälmskt ögonkast och gjorde en "jag ringer dig"-gest. Jag nickade och log mot honom och höll på att garva ihjäl mig tyst för mig själv.
Hade kunnat betala för att få veta vad folk trodde.

Klappa takten alla mosarebarn! Mosfest, mosfest hela dan


Här har ni mitt (outsäglit intetsägande) liv

En bloggutmaning från Jennie. Hon kan vara [en av*] Sveriges smartaste och roligaste kvinnor.

3 saker jag skäms för (skitsvårt, skämmas är ett så starkt ord.  Skäms inte så lätt ((som jag borde)):
1: När jag ser mig själv på film eller hör mig på inspelning rodnar jag lite lätt.
2: Min utväxt när jag inte har färgat håret på ett tag
3: Att jag surar och beter mig som en femåring om jag inte får som jag vill

3 saker jag är stolt över:

1: Mitt jobb
2: Min humor (jag garvar åt mig själv all the time)
3: Min snygghet

3 saker jag vill göra år 2009:
Jag har inga ambitioner inför 2009. Har verkligen ingen aning om vad jag vill göra.

3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1: Den stora händelsen har ju inte ännu inträffat, men jag är sikker på att jag inte kommer att glömma den så jag tar med den ändå: Mosfesten. (läs även här och här)
2: Min ömma moder beslutar sig för att dra till skogs (dvs flytta till Hjo). Sad.
3: Jag skaffade nya växter till vårt hem (jag kommer aldrig glömma det!)

3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1: Vaselin
2: Bok alt ljudbok
3: Mina tre franska älskare Jean, Jean-Marie och Pierre

3 personer jag avundas:
1: Liv Strömqvist för att hon gör så jävla grymma serier.
2: Thorwald  Wawle för att han gör så jävla grymt tandgummi
3: En herrans massa fler som jag inte kommer på

3 personer jag utmanar att göra en likadan lista:
1: Mattias
2: Kajsa
3: Danitra



*Min brasklapp om hon visar sig vara ett humorlöst psycho på riktigt.

På tal om att verka intelligent

Vi fick in en amfetamin/haschmissbrukare på jobbet. Jag visar runt på avdelningen.
-Ja, och här är rökrummet. Så bakom de där dörrarna är det bara att röka på.
Smart. Verkligen skitsmart.

Patientjournaler

Ord som jag nästan bara använder när jag journaldokumenterar på jobbet (förutom naturligtvis mängder av speciella avancerade medicinska termer)
Samt
Därtill
Således
Handha
Sedvanlig
Fatta hur intelligent jag framstår!
Alla (skötare, ssk:orna är mer välutbildade och inte lika lätta att impa på) ba: -Ooh! Se så smarta saker hon skriver. "Därtill behövs motivation" typ.
Imponerande? Ja.
Jag fyller år idag.


Udmaäning

Den här bloggaren har tydligen någon slags utmaning med folk jag aldrig sett eller hört talas om. Det spelar ingen större roll vilka de är, jag snor deras grej. Alltså, hur många/vilka ord är tillagda på era mobilers sms-ordlista. Detta kräver att man använder sig av ordigenkänningsfunktionen när man skriver sms. Det finns faktiskt de som inte gör det, som är så tekniskt handikappade att "de" tycker att det är lättare att skriva manuellt. Vilket ju naturligtvis bara är en dålig ursäkt för att "de" inte fattar hur det fungerar.
Min lista är som följer:
barnfri, cykelnyckeln, cannabiskonferens, ärmen, baspass, core, bangat, bastardbarn, Ann, besvikelse, aiga, bakis, Ä2, Ch!@@.@., augustos, 22", bajs, ankel, ankelmusklerna, friskis, dig/er, då, Du.;, Gv, haket, Hejhej, GV, gv, Hej, Hahaha, gåingen, Henån, iom, ist...fyllepyssel, Lingan, kvällsfika, Japp, Keso, jag.hej, jävla, långfärdsbuss, korsvägen, mpsfesten, oj,nu, moskort, östhjälpen, mkt, Mu, Mutti, morgonpigg, medelpass, majorna, obakis, Ooh, medel/puls, medel/pulspass, Morelius, Morèn, Orsa, Nanna, Never, mens, murre, Meck, msn, mobilen, morgonstund, skita, shoppa, shoppa/fika, shit, shoppat, sushi, skapet, Pushelina, Plösen, Penisen, spin, skivspin, spelmän, spexigt, pappi, spenat, stalkar, T-pot, Thea, year, wt-morsan

Jag hoppas att ni lusläser listan, för det säger en del om mig. En annan bloggutmaning kan ju vara att sedan utifrån dessa ord tolka skribenten.
Jag är som synes en komplex person med många strängar på mun lyra. Fritt fram för fler tolkningar samt frågor på detta.


En till tanke om skräckfilm, fast mer "skräckfilm"

Jag kan inte hjälpa det, jag har ju inte ens sett allihopa. Men jag tycker verkligen att folk som gillar Saw är dumma i huvudet och helt intelligensbefriade.

Hjälp mig

Är det sant att den lille killen i The Shining inte visste om att det var en skräckis han var med och spelade in. Innan filmen sändes på tv för några år sedan var det en filmperson (Orvar? Ronny? Sara K? Sara W? Fredrik? Gunnar- nä, inte Gunnar, det hade jag kommit ihåg, Emma?) som hävdade detta. Jag har tänkt på det sedan dess. Ja, inte dagligen, men ibland. Det blir dessuton oftare nu sen jag försöker lära Little T att säga redrum med liten röst. Hon kan vara lite lik honom, jag tror mest det är håret. Åh, om jag bara hade haft tvillingar. Vilken succe!


Kanske, kanske inte

När jag väl bloggar, ligger jag på ett snitt på två per gång. Det kan funka för att hålla vissa läsares intresse uppe.
Jag var på en konferens om cannabismissbruk idag. Tidigare har den gått av stapeln i Stockholm och förra hösten fick jag veta att jag var på tur att få åka dit (alla andra hade redan varit där, så de kunde typ inte neka mig). Då bestämde sig fucking länsstyrelsen för att Well, GBG ska inte vara sämre än the big Hufvudstad. Vi kan också ordna konferens. Så tji mitt betalda Stockholmsbesök med hotellvistelse.
Det bjöds på lurre och kaffe med dopp. Det är fina grejjer. När vi (vi var sex st från mitt jobb) satt och lunchade såg vi gammal patient gå mellan borden. En av våra riktiga gamla rävar. Vi hejade och började fundera på vad han gjorde där. Jo, minsann, hade han inte haft en riktigt bra plan förra gången han skrevs ut? Han skulle ju dit och dit och göra det och det. Det kanske fungerade, och han har hittat folk som tror på honom och vill satsa och blablabla... spekulerade vi vilt.
Efter lunchrasten gick alla tillbaka in till sina platser och det första som utannonseras är: Under pausen har det smugit omkring en individ som inte hade med konferensen att göra, och flera har blivit av med saker. Så kolla era väskor...osv.
Hah! Vi kände oss lite lurade.
Så jag sprang ikapp honom och brottade ner honom och ba: -Sluta vara en sån klysha! Du måste inte smyga omkring i kulisserna och sno saker bara för att du är en addict!
Och han tittade lesset på mig och jag såg en liten tår smyga sig ner för hans vindpinade kind när han sa: -Det är mitt liv, jag känner inte till något annat...
Jag höll om honom länge och hjälpte honom in i värmen. Väl inne gick vi in och han återlämnade de stulna persedlarna och sen sjöng vi We shall overcome och nu bor han på vår soffa. Han lagar jättegoda järpar.


Charlston 2:nd hand

En dag för några månader sedan såg jag en snygg kjol i fönstret till en secondhand affär. Jag gick in och spanade lite. Så gick jag fram till kvinniskan i kassan och frågade om man fick prova.
Affärsägarinnan: -Vilken är det?
Jag: -Den gröna med lappar
Afägin: -Mmm..den är fin. Den är storlek 36.
J: -Ok.
Afägin: -Den är typ *måttar ca 30 cm med händerna* i midjan..
J: -Jaa...?!
Afägin: -..............
J: -Oookej....*går långsamt bakåt ut ur affären*
Jag fick liksom inte ens kolla på den. Helt sjukt. Det var inte ens ett fancy dancy-ställe, utan en liten sketen butik i Haga.


Snart mos

Värdelöst med barn egentligen. Försökte lära henne sjunga In the ghetto. Man hörde inte ens att det var den låten. Å andra sidan fick jag ett uppskattat  -Vilken fin tröja! följt av  -Vilka fina tuttar! och det kan ju kompensera den totala bristen på musikalitet.
Nästa lördag är det Mosfest. Vilka kommer?

RSS 2.0