Terryleene

När jag var yngre försökte jag skriva dagbok. det gick sådär, jag orkade aldrig med det några längre perioder. Jag tyckte det var trist för ingen läste ju den förutom jag. Alla mina fyndiga formuleringar och mysroliga vardagsbetraktelser var bortkastade. Tur att det finns bloggar. Annars hade jag fortfarande gått omkring och tänkt massa saker men aldrig skrivit ner dem. Jag skulle ju kunna ha högläsning för min partner ur min dagbok, men det är inte samma sak när man prackar på någon det man skriver. Det är bättre att det publiceras på the internet och vem som helst kan ta del.
Jag skrev alltid kära dagbok och avslutade med nån käck fras direkt stulen ur Bert-böckerna, som jag älskade.