Mammablogg. Eller egentligen är det ju barnblogg.
Vi var på utvecklingssamtal på förskolan. Jag är ju inte den som vill tuta i eget horn, men shit vilken liten pärla vår unge är. Hon har, och detta är inte mina ord, en hög status i gruppen.
Helt grym.
Jag tänkte att jag skulle skriva jättemycket om mitt fantastiska barn och hennes bedrifter. Men nu när jag sitter här så inser jag att det är ju faktiskt inte sådär jätteintressant. Och om det inte är så jätteintressant för mig kan jag bara föreställa mig hur ointressant det är för min lilla läsarskara. Ni är så tappra. Håller er kvar fast jag ger er så lite. Uppdaterar typ var sjätte månad och är, om sanningen ska fram, mest en skugga av mina forna bloggar. Jag lipar nästan när jag tänker på er.
Som plåster på era sår ger jag er:
En kornig bild på undertecknad från en toalett i Berlin.
Jag sitter och kissar samtidigt som jag tar kort på mig själv. En sällan
skådad kombination av erotik och självcentrering.
Du är lite läskig ibland.
Hir menar du då? Jag kan förstå dig på ett sätt, men vill ändå gärna att du förklarar mer exakt.
jag har redan kastat in handduken. är man "årets mama-blogg" så känns det liksom kört redan. finns inget att göra. lika bra att låta snöbollen rulla vidare.
