Dagens
Jag säger inte att det är fel, bara att de borde byta namn.
Shit vilken ångest
Jag körde Thea i vagn på väg hem från dagis. Vi gick förbi en man och en kvinna med barnvagn. Kvinnan röker. När vi gått förbi säger "mitt" barn högt och tydligt:
-Det är farligt att röka!
Asså fatta vilken ångest. Tänk om hon hörde. Hon kommer att tro att jag har dresserat mitt barn att komma med sådana påhopp. Jag ville bara skrika Neeej! det är ascoolt att röka! Alla fräcka gör det! Men jag gjorde inte det.
Fy fan. Jag har närt en moralist vid min barm.
Drömmar (skittråkigt för den som inte var med)
Skön dröm för en med ett rungande bekräftelsebehov och ett ego stort som vättern. Eller vänern. Den som är störst.
Sedan hittade jag det här:
"Jag drömde om dig igen. Jag är alltså inte besatt av dig, utan jag har ett hektiskt drömliv. Jag drömmer om exempelvis: Den nya polska doktorn på mitt jobb, att jag är gravid (ständigt återkommande ångestdröm), att jag har sex med flava flav (du vet, rapparen med klocka på magen), dig, min sajberkompis Kajsa, typ alla mina patienter och såklart: att jag slåss med mina gamla klasskompisar. Så känn dig inte vare sig speciell eller stalkad.
Den här gången drömde jag att du var kär i Ann (sjukt) och att du skulle ge henne en av dina tröjor. På tröjan stog det "Jag stödjer Alban-ligan" (why?). Tyvärr var det en homosexuell man som olovandes hade lånat tröjan och tagit livet av sig så tröjan var en del i polisarbetet. Synd. Det var en kul tröja."
Vilket ju inte bara bevisar mitt onormala drömmande, utan även att jag tidigare drömt om Kajsa. Kanske inte bara en gång utan flera. Kära doktorn, ar jag sjuk?
Trauma
Inatt drömde jag att Kajsa lämnade Jonas. Det var fruktansvärt och uppslitande för honom, Kajsa förhöll sig kallsinnig. Lite lätt obekväm stämning var det och det kändes lite onaturligt att jag var där. Typiskt att hon valde just då. Jonas grät men försökte spela tuff. Jag satt och nervöst vred en servett mellan mina svettiga händer. Kajsa packade och verkade inte känna av den tryckta stämningen.
Hon kan vara så kall *gråter*.
Gud, jag tackar dig.
Synd och skam att snubben som skriver verkar ha räknat ner. Inge mer. Men gläds åt att det finns några år i arkivet. Det gör jag.
http://jonasad.blogspot.com/
(Inlägget där bilden finnes, och detta är mest för Mattias och Johanna:
http://jonasad.blogspot.com/2008/08/en-berttelse-om-bjrn-ranelid.html)
Foton


Thea är påskäring och har tröttnat på att vänta i en affär

Kalas. Tårtan (som jag inte gjort själv). Det ringer på dörren precis när jag tar fotot, Thea blir lite lätt överraskad och jag lyckas få minen på kortet


Jag ville gärna sätta in en fölsedasannons i tidningen. Här tvingar jag mitt barn att posera för bilden jag planerar att skicka in. Efter att ha sett hennes djupt olyckliga ögon och frampressade leende gav jag upp iden. Dessutom har jag satt upp håret på henne och det hatar hon (dååålig mor)


Hahaha, jag bara fortsatte och fortsatte...

Stackars barn
Gläds med oss!
Problem
Och tänk om jag tar mig dit och den är i fördjävligt skick. Men tänk om jag köper en för 1800 och den inte passar in. Ska jag då försöka sälja den på blocket igen för typ samma pris? Vem skulle vara dum nog att köpa den (förutom jag, som saknar känsla för pengars värde osv)? Jag vill ju dessutom gärna måla soffan i någon käck färg, typ gult eller grönt (de är väl käcka, de färgerna) och då är känns ju lite bättre att ha pröjsat 200 än det niodubbla.
1800-kroners
200-kroners
Ansöker till Du är vad du äter, Rent hus, samt nannyakuten


Det är från juletid 2006. Det är så jävla stökigt, Thea ligger mitt i skiten, jag är asfet och på väg att mata henne. I denna sanitära olägenhet. Och då väljer Thor att fota oss. FyFAN. Jag kan inte sluta titta på dem. Misären som råder. Mitt moonface. Barnet helt litet och värdelöst, kunde inte ens stå upp. Och jag har jeans. Jeans! Why? Lägg också märke till att det ligger en tandborste på golvet.
Jag publicerar dem här för att påminna mig om att alltid städa på kvällen och som motivation att bli smal. Jag har gått upp "en del" (dock ej så som på bilden). Men nu ska det bli ändring. Ja nu jävlar.
Och köket är skifint numera. Jag ska blogga en grand tour i mitt (numera städade) hem någon dag.
SOS
När vi satt och käkade middag ringde det. Thea svarade. Annars när hon svarar brukar hon stå helt knäpptyst och bara glo. Eftersom hon faktiskt pratade i telefonen den här gången lät vi henne hållas, annars brukar vi mest slita luren ur handen på henne.
Men nu pratade hon alltså. Det var skitgulligt, hon ba: Hallå! Vi äter middag...tomater...och lax...
Vi hörde sirener utanför och Thea höll upp luren och sa Det är ambulansen...
Vi skrattade och pratade om hur gulligt det hela lät -Du får prata i telefonen sa vi. Och hon fortsatte och prata och sen ba -Det är bråttom...Och gav luren till mig.
-Hallå! Det här är SOS alarm, ambulansen. Ni bor på denochden gatan, inte sant?
-Jaaa...?
-Kan ni öppna porten, er granne är sjuk och vi kan inte komma in!
Det var liksom ambulansen i telefonen. Och vi hade suttit och garvat åt gulliga lilla Thea som pratade i telefonen. När vår granne höll på att dö av hjärtinfarkt/stroke/kniv i bröstet. Rätt surrealistiskt. Varför ringde de på hemtelefonen? Vi har ju porttelefon. Borde inte det varit enklare?
Sjukt iallafall.
Humorös
När jag startade den här bloggen skrev jag detta:

Vis av erfarenhet är jag. Mitt bloggande fluktuerar, skulle man sagt om bloggande var en sjukdom.
Nästan all annan information i min "profil" är ett bevis på min aldrig sinande känsla för humor.
Läste i en dagstidning om en arbetsgivare som tyckte det var viktigt att medarbetarna hade humor. Hon frågade på anställningsintervjun om personen har humor.
Eh, jag kan tycka att det där är lite individuellt. De allra flesta har väl humor? Sedan om det är samma sorts humor som the guy next door är väl en annan sak.
Hon ba: Har du humor?
Person som söker jobbet: Nej. Skratt och skoj är för alkoholister och arbetslösa. Man ska jobba och sedan skall man åka hem och sitta och sura i köket tills det är dags att gå och lägga sig. Så ska det vara och sedan skall man dö :-(.
Hon: Ok, du får inte jobbet.
Jag ska för övrigt försöka skriva oftare. Det är ett löfte. Precis som att folk lovade att kommentera jätteofta, bara jag bytte blogg från tråkiga familjeliv.
En liten bild från treårskalaset vi hade för the treåring in the family:

Tårtan hade en bild på Shrek. Så gulligt att man nästan dog. Jag hade bakat flera sorters småkakor. Nu är jag på sockerdetox.