Inte ens en vettig rubbe kan jag krysta fram
Vad var det för vettvillig idé att börja blogga? Jag har ingenting att skriva om. Att försöka få till något humoristiskt om ingenting klarar nog bara Larry David.
Pinsamt nog tutade jag ut på facebook att jag minsann börjat igen och måste således fortsätta trots bristen på...allt.
Jag var och tränade nyss. Jag kan ju börja använda bloggen som träningsdagbok.
Skoja! Fatta boring att läsa om någon annans träning. Dessutom skulle det bli ett inlägg var tredje vecka och det skulle stå typ "var på indoor walking. Svettades." och det är ju inte kul alls.
Terry bloggar- igen
Jag vill ju gärna tro det. Att jag betyder så mycket för folk.
Btw har jag passat på att föda barn sen sist.
Alltså är jag föräldraledig och har massor med tid att blogga. Bra för alla.
Gotham City
Det måste ju varit hemskt för Babyfacemannen när han fick läsa vad media valt att kalla honom. Tänk ändå att vara en rätt så kall våldtäktsgrabb, man känner sig som en av de stora (typ Hagamannen och Anders Eklund) och så får man epitetet Babyfacemannen. Inte heller kan det ha varit lätt för Örebroskvättaren eller Tranemotransvestiten. Tidningarna och Efterlyst måste ha en fördande effekt på bovars egon. Fast värst måste det ändå vara för gänget som attackerar folk med balsam för att sedan sno deras väskor. De kallas för Balsam Boys. Som att det hela inte är löjligt nog, kommer de för all framtid blandas ihop med De Första Balsam Boys.Det måste ju vara spiken i självförtroendekistan. Att bli förknippade med dem.
Apropå förknippa någon med någon och Hagamannen. Den dära bonden med det röda håret, man kan ju tro att han är ett resultat av en kärlekshistoria mellan Alexander Bard och nämnda Hagaman.
Här är en bild på mig från sommaren 2007. Jag kan inte riktigt förlika mig med den. Den (kvinnan på bilden) ser inte ut som jag. 
Is there anybody out there?
Jag har ju läst Sonjas blogg i flera år. Nu när hon vann årets mamablogg (på riktigt) tänkte jag såklart åka snålis på henne. Alla som läser hennes blogg klickar ju in sig på min tänkte jag nöjt. Hon länkar ju till mig. Jag är äntligen ett namn i bloggvärlden (typ årets jag läste en annan blogg flera år innan den vann ett pris-blogg). My mission is complete och framförallt så kommer kommentarerna hagla. HAGLA!
Kolla nyfiket in statistiken. Berädd på att den blå linjen- den som visar unika besökare- skall ha gått genom taket.
Jupps. En all time low. 10 unika besökare. Tack för den Sonja.
Men hon ska iallafall komma på mosfesten. Till skillnad från vissa andra.
Sval som en sommarbris, naturligt vacker.
Jag vill inte förlora vänner och läsare due to my own perfection, därför ger jag er ett dagsfärskt mobilfoto:
oretuscheradNeedless to say är att jag är hemma från jobbet idag. Mest på grund av min extrahaka i form av en
finne. Kan berätta att fotot inte gör den rättvisa. Läpparna är härligt förkyldspruckna med beläggning av slem och hud. Ögonen rinner och min lilla nos är skär av snytande. Fast jag snyter mig med mjukaste hushålls känns det som ryskt lågpristoapapper. *sad*.
Har planerat en session true blood, men för att förstärka känslan av misär fastnar jag framför ett mindnumming skitspel i stil med tre i rad som finns på datorn. Help.
På tal om Ryssland. Läste om några kannibaler som kokat en människa och sålt denne som kebabkött. Detta hände strax utanför uralbergen. Varför känns sånt så, I don't know, ryskt? Blev liksom inte förvånad när jag läste var det hände. Såklart finns det aktiva kannibaler där. Det är i Ryssland och Ukraina sådana saker händer. Typ pojke levde med sin ofärdiga tvilling på ryggen. Den hade långt svart hår och långa naglar. Siamesiska tvillingar som livnär sig på rovor och vodka. Folk äter upp varandra för skojs skull/som hämnd/för att det inte finns mat.
Slår vad om att Hans och Greta utspelar sig på ryska lantbygden.
Terapist
Syk
Kvällens hatlista
Lite saker jag hatar bara.
♥Folk under 50 som säger karlar istället för män
♥Folk som säger saker som "varför skaffar man barn om man inte vill vara med dem".
♥Roliga saker i stil med "om kvinnor styrde världen". Fick på riktigt ett sådant mail på jobbet. Det var bilder på typ jättebreda parkeringsfickor, datormus med inbyggd puderdosa etc. *kräks en smula*
♥Folk som skriver d e istället för det är. Eller ännu värre d é. Som att lilla accenten skall ursäkta deras totala brist på respekt för skriftspråk.
Oh well. Detta är ju bara ett axplock. Jag ska gå till kojs nu.
Jag måste ju ha lite tuffa bilder för att hålla kvar mina trogna läsare samt locka till mig nya som släntrar in här. Tyvärr har vi en ny dator så jag har inte så mycket bilder. Jag har därför grävt djupt i "bilder jag redan publicerat på internet, tex gamla bloggar och familjeliv.se"-tunnan.
Håll till godo, gamla och nya läsare:
Jag gör en crazy Pernilla Wahlgrenmin.
Rubu ruby ruby ruby woho
Det bästa/sämsta med svinrött (jättejätterött, inte rött som svin då de är till större delen rosa) är att minsta kladd så ser man ut som en riktig crazy lady. Det är liksom sinnebilden av en kvinna som inte riktigt har sin psykiska hälsa i behåll. Kladdigt läppstift, ingen väska utan bär sina saker i plastpåsar, färgat hår på utväxt samt trasiga strumpbyxor. Alltså en kvinna som inte riktigt bryr sig om sitt utseende.
Och här är jag i trappuppgången till mitt jobb (för att ytterligare illustrera förfallet liksom, vi har ju vår beskärda del av dessa fallna kvinnor).
*en gång köpte jag ett läppstift för 10kr på ulaared. Det räknas inte.
Mammablogg. Eller egentligen är det ju barnblogg.
Vi var på utvecklingssamtal på förskolan. Jag är ju inte den som vill tuta i eget horn, men shit vilken liten pärla vår unge är. Hon har, och detta är inte mina ord, en hög status i gruppen.
Helt grym.
Jag tänkte att jag skulle skriva jättemycket om mitt fantastiska barn och hennes bedrifter. Men nu när jag sitter här så inser jag att det är ju faktiskt inte sådär jätteintressant. Och om det inte är så jätteintressant för mig kan jag bara föreställa mig hur ointressant det är för min lilla läsarskara. Ni är så tappra. Håller er kvar fast jag ger er så lite. Uppdaterar typ var sjätte månad och är, om sanningen ska fram, mest en skugga av mina forna bloggar. Jag lipar nästan när jag tänker på er.
Som plåster på era sår ger jag er:
En kornig bild på undertecknad från en toalett i Berlin.
Jag sitter och kissar samtidigt som jag tar kort på mig själv. En sällan
skådad kombination av erotik och självcentrering.
Die mauer
Jag var i Berlin och firade Murens fall.
F***.
På riktigt. Vem tycker att Dregen är värsta rebellen? Vem ser honom och ba: Där har vi en REBELL!
Han ser ut exakt som han gjorde 1998. Tom samma stjärnhalsband (I know för jag hade ett likadant och jag tyckte att han var snygg. Men jag var 17 och detta var 10 år sedan. Och jag har vett att skämmas). Nu gör han alltså reklam för freeport och om man scrollar ner lite så kan man följa med honom bakom kameran (fu**ing backstage, som han kanske själv hade sagt) samt ta del av Dregens tankar (kanske om hans rebelliska vardag).
Spelar han ens i något band längre?
Om ni har tur hittar jag (och publicerar) en bild på mig med ring i läppen, svart hår och ett likadant halsband som Dregen. Sjukt rebellig.
surt, sa röven
För helt ärligt, jag är ju bra mycket bättre än de flesta.
Och ni ba: Men asså, du skriver ju aldrig!
Kom då ihåg att jag hart bloggat i typ 3 år. Jag har inte alltid varit så kass på att uppdatera. Men har jag någonsin legat på en topplista?
Nä.
Fifan.
Feber
Ååh.
Fåfäng
Jag trodde länge att man sa fåfängd.
